Nyheter från dem långtbortifrån

Livet på Nkinga fortsätter i rasande fart. Nu har vi varit här på i två veckor. Planen är att på fredag ta oss vidare till Nzega och barnhemmet där. Vi har blivit lovade en tvårumslägenhet i närheten på inhängnat område där även de andra volentärerna bor, så det blir jättebra!

Dagarna rullar som sagt på. Simon jobbar på i tandläkarkliniken som numera är nymålad i skinande vitt. Det är en del förberedelser som ska till innan en elektriker kommer från Sverige nästa vecka.

Jag fortsätter att gå till barnen på barnavdelningen. Har ritat i mängder tillsammans med kidsen, pärlat halsband med flickorna och blåst såpbubblor med de mindre barnen. Vilken lycka! Känns lite vemodigt att jag snart inte kommer gå dit mer. Men jag kan ju alltid hälsa på!

Under gårdagen har jag varit med under flera operationer! Kan ni tänka er?!! Jag är ju kanske inte den mest kaxige när det kommer till blod och sånt. Men en sjukgymnast, som jag fått lite kontakt med här, jobbar mkt med benbrott och har börjat utföra lite enklare ingrepp på "Theatre" (som det så fint heter). Så bjöd han in mig. Och blir man inbjuden, ja då får man väl helt enkelt gå dit? Så jag fick svida om till opkläder i tjusigt blått (med SU-logga) och hårnät därtill. Jag började att vara med sjukgymnasten när det kom en liten liten bebis som fötts med dubbelsidig klumpfot. Han fick då med handkraft trycka barnets felställda fötter mot ett så anatomiskt riktigt läge som möjligt och sedan fixera med gips. Detta ska sedan upprepas vid sex tillfällen med 2 veckors mellanrum för att skapa rörlighet och hjälpa fötterna att hitta rätt läge. Sen blev jag grundligt runtvisad i operationssalarna som är fyra till antalet. Där fick jag vara med under en op av en allvarligare faktur i ett knä. Kvinnan var bedövad, men inte helt nedsövd, tydligen gör de så här med vissa ingrepp. Sen fick jag vara med under en op av en man med blåscancer med en cysta stor som ett mindre äpple. Han var dock helt nedsövd. Till sist fick jag även närvara när de op en man som hade diabetes (våra västerlänska sjukdomar ökar här nere) och fått ett sår på foten som nu blivit infekterat. De var tvugna att skrapa bort all död vävnad och hade amputerat en tå.
Sammanfattningsvis var det ett minne för livet och jag är glad att jag fick vara med under en hel förmiddag. Lite imponerad över mig själv att jag höll måttet utan att svimma. Det var spännande på ett lite läskigt vis. Nåväl.

Annars är det vattenbrist här på Nkinga. Man har tagit mkt av brunnvattennivån, så nu börjar även det sina. Förra veckan pratade de om att man eventuellt blir tvugna att stänga sjukhuset om det inte blir mer vatten snart. Vatten är ju så viktigt!! De har klarat det än så länge, men vi blir så glada när det regnar om kvällarna..

Här kommer lite (ja, några i alla fall) bilder på vår omgivning och hur vi bor på allmän begäran!

Här bor vi! Eller ja, egentligen Greta och Hasse, men vi har fått ett dubbelrum hos dem

Hasse i färd att installera en vattentank han köpt till huset (en annan vinkel av huset som vi bor i)

Vårt sovrum

I lördags for Greta och Hasse och köpte en gris som de fått grovslaktad. Sen stod vi (mest Simon och Greta, allra minst jag) i köket hela eftermiddagen och styckade kött. Simon fick ut några riktigt fina bitar som ni kan se ovan. Han fick ut fläskfilén i ett stycke!

Regnoväder på intåg...

En dag besökte vi ett barnhem som finns här i Nkinga. 7 st helt underbara barn bodde där. Vissa tyckte dock det var liite läskigt med mzungus....

Vi bjuder även på bilder av djurlivet här. Det finns Ankor...

Många olika sorters ödlor med granna färger

Och häromdagen stötte på en sköldpadda som var ute på eftermiddagspromenad

Imorgon är alltså sista kvällen på Nkinga och vi har blivit bortbjudna på mat hos grannfamiljen, kanske blir det ugali na kuku? Mums! Vi har trivts så bra här och hoppas att vi ska få möjlighet att hälsa på flera ggr igen, Nzega ligger trots allt inte så långt bort....

Många Kramar till er alla rara där hemma!