Nyheter från dem långtbortifrån

Livet på Nkinga fortsätter i rasande fart. Nu har vi varit här på i två veckor. Planen är att på fredag ta oss vidare till Nzega och barnhemmet där. Vi har blivit lovade en tvårumslägenhet i närheten på inhängnat område där även de andra volentärerna bor, så det blir jättebra!

Dagarna rullar som sagt på. Simon jobbar på i tandläkarkliniken som numera är nymålad i skinande vitt. Det är en del förberedelser som ska till innan en elektriker kommer från Sverige nästa vecka.

Jag fortsätter att gå till barnen på barnavdelningen. Har ritat i mängder tillsammans med kidsen, pärlat halsband med flickorna och blåst såpbubblor med de mindre barnen. Vilken lycka! Känns lite vemodigt att jag snart inte kommer gå dit mer. Men jag kan ju alltid hälsa på!

Under gårdagen har jag varit med under flera operationer! Kan ni tänka er?!! Jag är ju kanske inte den mest kaxige när det kommer till blod och sånt. Men en sjukgymnast, som jag fått lite kontakt med här, jobbar mkt med benbrott och har börjat utföra lite enklare ingrepp på "Theatre" (som det så fint heter). Så bjöd han in mig. Och blir man inbjuden, ja då får man väl helt enkelt gå dit? Så jag fick svida om till opkläder i tjusigt blått (med SU-logga) och hårnät därtill. Jag började att vara med sjukgymnasten när det kom en liten liten bebis som fötts med dubbelsidig klumpfot. Han fick då med handkraft trycka barnets felställda fötter mot ett så anatomiskt riktigt läge som möjligt och sedan fixera med gips. Detta ska sedan upprepas vid sex tillfällen med 2 veckors mellanrum för att skapa rörlighet och hjälpa fötterna att hitta rätt läge. Sen blev jag grundligt runtvisad i operationssalarna som är fyra till antalet. Där fick jag vara med under en op av en allvarligare faktur i ett knä. Kvinnan var bedövad, men inte helt nedsövd, tydligen gör de så här med vissa ingrepp. Sen fick jag vara med under en op av en man med blåscancer med en cysta stor som ett mindre äpple. Han var dock helt nedsövd. Till sist fick jag även närvara när de op en man som hade diabetes (våra västerlänska sjukdomar ökar här nere) och fått ett sår på foten som nu blivit infekterat. De var tvugna att skrapa bort all död vävnad och hade amputerat en tå.
Sammanfattningsvis var det ett minne för livet och jag är glad att jag fick vara med under en hel förmiddag. Lite imponerad över mig själv att jag höll måttet utan att svimma. Det var spännande på ett lite läskigt vis. Nåväl.

Annars är det vattenbrist här på Nkinga. Man har tagit mkt av brunnvattennivån, så nu börjar även det sina. Förra veckan pratade de om att man eventuellt blir tvugna att stänga sjukhuset om det inte blir mer vatten snart. Vatten är ju så viktigt!! De har klarat det än så länge, men vi blir så glada när det regnar om kvällarna..

Här kommer lite (ja, några i alla fall) bilder på vår omgivning och hur vi bor på allmän begäran!

Här bor vi! Eller ja, egentligen Greta och Hasse, men vi har fått ett dubbelrum hos dem

Hasse i färd att installera en vattentank han köpt till huset (en annan vinkel av huset som vi bor i)

Vårt sovrum

I lördags for Greta och Hasse och köpte en gris som de fått grovslaktad. Sen stod vi (mest Simon och Greta, allra minst jag) i köket hela eftermiddagen och styckade kött. Simon fick ut några riktigt fina bitar som ni kan se ovan. Han fick ut fläskfilén i ett stycke!

Regnoväder på intåg...

En dag besökte vi ett barnhem som finns här i Nkinga. 7 st helt underbara barn bodde där. Vissa tyckte dock det var liite läskigt med mzungus....

Vi bjuder även på bilder av djurlivet här. Det finns Ankor...

Många olika sorters ödlor med granna färger

Och häromdagen stötte på en sköldpadda som var ute på eftermiddagspromenad

Imorgon är alltså sista kvällen på Nkinga och vi har blivit bortbjudna på mat hos grannfamiljen, kanske blir det ugali na kuku? Mums! Vi har trivts så bra här och hoppas att vi ska få möjlighet att hälsa på flera ggr igen, Nzega ligger trots allt inte så långt bort....

Många Kramar till er alla rara där hemma!

En månad!

Nu har det gått en månad sedan vi senast stod på svensk mark. Vi har varit här i Nkinga i en vecka och börjar lära känna området och folket. För er som aldrig varit i Nkinga förut så ligger det mitt ute i skogen, det är ca 20 min med bil på grusvägar innan man kommer till en asfalterad väg. Ändå finns det ett mycket fint och välfungerande sjukhus här med duktiga doktorer och många patienter.

Härom dagen var vi en sväng till barnhemmet och Tazengwa (där vi kommer bo). Det var roligt att äntligen få se barnhemmet, även om vi bara var där en kort stund.

Arbetet med tandläkarkliniken går frammåt, det har just målats och skall målas en gång till innan vi börjar montera de nya skåpen och bänkarna(från IKEA) och nya diskbänkar. Sedan kommer en elektriker från Svergie och skall dra el och installera maskiner. De säger att det kommer bli Tanzanias modernaste tandläkarmottagning, tack vare bidrag från Karlstads Högskola, det får bli en förebild och ett exempel för de andra sjukhusen i Tanzania. Sedan ramlar det på en del andra jobb också, arkitekten/konstruktören i Nkinga vill gärna att Simon skall visa honom ritprogram på datorn och kanske komma med tips.

Sanna är också på sjukhuset och går runt på barnavdelningen, där hon pratar  och sysselsätter barnen, bland annat genom att måla tillsammans med dem (Tack Johanna och barnen Blessed för material till detta). Det finns ingen barnterapi eller skolgång under tiden barnen är inlagda så det är mest att titta i taket som de kan göra på dagarna. Det är väldigt roligt att se vilken skillnad lite penna och papper kan göra!

Vägen in till Nkinga

Så här såg kliniken ut innan vi påbörjade arbetet

Snart klar för målning

Lite gjutningasarbet - är du sugen på att komma Anders, du var ju duktig på att gjuta igen hål i golv!

Inhandlad middag, fick lära mig hur man undviker magra hönor.

Nkinga med omnejd 

"Piga picha!" "Mzungu!"

Barnavdelning, där Sanna är på dagarna

Sanna i sjukhusuniform - det känns lite underligt att se "Tillhör Västra Götalands region" på kläderna när man är mitt ute i ödemarken i Afrika.

Det är vanligt att barnen som brutit ben får ligga i stäck i flera veckor.

Barnen blir väldigt glada när Sanna kommer

Matdags, de tycker det är väldigt roligt med kameran!

Framme i Nkinga!

Nu har vi fått igång internet igen och kan skriva vad som händer och lägga upp bilder! I förrgår kom vi fram till Nkinga efter en 14 timmar lång bilfärd. Det var väldigt roligt att se så mycket av Tazanias fantastiska natur, däremot såg vi inga djur, förutom kor, apor och hundar då...

Igår var vi gått runt på sjukhuset i Nkinga och fick en guidad tur av Greta på både skolan och sjukhuset. Det var full aktivitet här. Idag började vi med att riva ut och bygga upp den nya tandläkarkliniken, det kommer före- och efter bilder så ni kan se vad vi gjort, precis som vi gjorde med Thomas garage! Sanna blev dålig idag, vi får se om det är en magsjuka eller om det klarar sig men hon är sängliggande just nu.

Som det se ut i dagsläget kommer vi att stanna här i Nkinga i ca två veckor för att hjälpa till med tandläkarkliniken och sedan åka vidare till Nzega (ca 5 mil bort) där barnhemmet ligger.

Mzungu Mzungu! ropar barnen efter oss vart vi än går här i Nkinga, det får ni slå upp i en ordbok vad det betyder för den som är intresserad.
Nu äntligen kommer lite bilder!

Sanna är hård när hon prutar, men de är glada ändå, oftast..

Hamnen i Stontown

Fordhani Garden, Stonetown

Lite eftermiddagsregn

De är fantastiskt hur de lyckas ibland, här blev vi omkörda av en Dalla-Dalla i drygt 110km/h med ett flyttlass på taket, notera spegelbyrån!

Kerstin Åkerman som vi fick förmånen att träffa på Zanzibar, hon har avslutat en 3 ½ år lång period i Kongo där hon arbetat med att utbilda sjuksköterskor på röntegenapparater.

Stenstaden från havet

Utsikten från bilen, helt ok!

Äntligen framme, något trötta...