181 dagar i Afrika

Ja, idag är det faktiskt 181 dagar vi varit på denna kontinent och om endast 7 dagar är vi på svensk mark igen! Men en dag i taget och just nu tar vi det mest polepole. Efter 5 nätter på stranden med farligt god mat, sol i överflöd, sand under fötterna, saltvatten i håret, lek i vågorna, månsken, promenader utmed den ljuvligt långa stranden har vi fått lite mer färg på nosen, men framförallt haft det helt fantastiska dagar tillsammans! Igår tog vi oss till Stonetown för att få njuta av denna mysiga stad ännu en gång. Det är verkligen något visst med att strosa runt i alla dessa trånga, nötta gränder och komma lite halvt vilse utan att det faktiskt gör så mycket, känna doften av nejlika vart man än är, se på dagens fångst på fiskmarknaden eller sätta sig ner i ett hörn och dricka ingefärste samt äta mandazi och lyssna på de rara farbröderna som hänger där hela dagarna och pratar livets viktigheter. Vi tycker om Stonetown, märks det?? Tyvärr började det inte så bra i Stenstaden denna gång. Simon hade känt sig dålig direkt när han vaknade på morgonen och hade stigande feber under dagen, värk i kroppen, illamående, huvudvärk m.m. Vi tänkte att det nog var malaria han fått, så efter att vi installerat oss på vandrarhemmet så bar det iväg till sjukhuset och gjorde malariatest. Det gick oväntat smidigt och testet visade negativt. Dock efter att ha rådfrågat med Ericas pappa, som är läkare, så fick vi rådet att påbörja en malariakur då malarian inte alltid visas på testet. Och så blev det. Simons feber började tillslut mot kvällen att sjunka, men han var utslagen under nästan hela gårdagen. Idag känner han sig något bättre, men har under natten haft frossa och under dagen haft lite feber till och från. Dock kände han sig hungrig vid lunchtid = ett gott tecken! Vi hoppas att han snart skall få bli frisk igen! Nu hoppas vi att vi får vara friska den sista tiden vi har kvar!

Och ja, Erica är nu med oss här nere i Africa och förgyller vår tid! Vi hade härliga dagar på Nkinga, där Erica faktiskt är född och bott under delar av sin barndom. De sista dagarna på Nkinga gick dock så rasande fort så vi hann inte med en bråkdel av vad vi tänkt. Männen på Garaget ordnade ett hejdåfika för oss med samosas, kaka och läsk. De sa så fina saker om Simon att hans fru blev tårögd.... Sedan bjöd vi våra vänner på svenskt fika bestående av kladdkaka, grädde (egenskummad sådan!), keylime pie (tveksamt om det är så svenskt, men gott och föll sig bra med de förutsättningar man har här...), kanelbullar, fruktsallad samt svenskt godis. Det fanns även svenskt kaffe direktimporterat med Sannas föräldrar, men de få som vågade sig på att testa tyckte det var i beskaste laget.

Resan från Nkinga till Dar es Salaam blev inte som vi tänkt oss. Sent kvällen innan vi skulle flyga från Shinyanga till Dar fick vi ett sms från flygbolaget där de skrev att flyget var inställt. Detta trots att vi dagen innan det hade ringt och bekräftat vår biljett och försäkrat oss om att planet skulle gå som tänkt eftersom vi vet att det kan vara en del strul - både vi och Erica har fått inställda flyg tidigare... Istället för det bokade flyget fick vi åka med flygbolagets minibuss till Mwanza och där vänta fyra timmar innan vi kunde få ta ett flyg till Dar. Nåväl, This is africa and Air-labda-keshow! ( = Air-kanske-imorgon) ;)

Det gör lite ont i hjärtat när man tänker på hur mycket man kommer sakna Nkinga. Vi kom att trivas riktigt bra där och när kom tillbaka efter vårt lilla safari kändes det lite som att komma hem. Tror inte att vi riktigt förstår att vi nu snart ska åka hem hem, vilket vi såklart längtar riktigt mycket efter! Känslorna blandas med tjusning inför hemresan och vemod inför allt man lämnar. Men det är väl precis så det kanske ska vara. Och vem vet, kanske kommer vi tillbaka snart igen...??......

Nu siktar vi in oss på att njuta det mesta vi kan av de sista 7 dagarna på denna kontinent.

Den tekniska staben på Nkinga + Sanna

Vi bjöd på lite fika som hejdå till de vi lärt känna 

Sanna lite nervös när huserna smakar av hennes bakverk

Raheli, Lucy, Mary, Juliana och Grace - husorna på Nkinga

Systrarna Salma, Faith, Foibe och lilla Maggan

Vår granne lille Hans

Väntrummet på flygplatsen i Mwanza

Stranden i Paje - Zanzibar

Erica avnjuter en krabba på restaurang "Hakuna Matata" =)

 

Safari i Serengeti

Vi har haft helt fantastiska dagar på vår lilla safariresa! Njutit av all överväldigande skönhet – både i djur och natur. Serengeti är en riktigt stor nationalpark, hela 15 000 km²! Men trots dess enorma yta så blev vi nästan överraskade över hur mycket djur vi såg, överallt! Man kan ju tycka att djuren borde försvinna i detta stora landskap, men så var det inte riktigt. Vår guide sa att vi var lyckosamma som fick se den årliga gnuvandringen – vart man än såg var det gnuer! Att vi sedan såg många lejon (vilandes i gräset, vilandes i trädkronor, klättrande i busar och ute på upptäcksfärd...), leopard som lagt sig att vila i ett träd efter att ha släpat upp sitt byte i en klyka, bufflar, elefanter i mängder (ibland nästan otäckt nära ;), giraffer, krokodiler, flodhästar, zebror, babianer, vårtsvin (kanske bland de sötaste!), antiloper, gaseller, topi m.m. var helt underbart! Alla dessa djur som var så olika varandra och alla lika fängslande unika. Zebrorna såg ut som om de var nymålade, lysande i vita och svarta ränder :) Det var två helt fantastiska dagar och vi skulle lätt kunnat fortsätta några dagar till, men en annan gång kanske!.... Vi övernattade på en helt underbar Wildlife lodge i mitten av Serengeti. När vi kom blev det dock lite missöden, men det rätade ut sig sedan (mer om det en annan dag....) De hade byggt ställe insprängt bland klipporna och låg lite på en höjd så att man hade panoramautsikt över parken och kunde se djur vandra nere på slätten. Dessutom bodde de små hyrax på området som avslappnat låg och solade eller vilade sig lite varstans. På kvällen hade Simon beställt in en överraskningstårta till Sanna, så plötsligt släcktes ljuset i hela lokalen och in kom personalen med tårta och skönsång (mja, relativt skön sång i alla fall;). När vi sedan vaknade dagen efter såg vi silkesapor leka i träden utanför rummet och hörde flodhästarna grymta från det närliggande vattenhålet. Som skrivet innan – helt fantastiska dagar! Det blev totalt 4 av 5 big five som vi fick skåda. Noshörningen ville inte titta fram..

Efter den andra safaridagen åkte vi tillbaka och övernattade i Mwanza. På fredagsmorgonen skulle vi lämna av Sannas Mamma och Pappa på flygplatsen i Shinyanga, då de skulle åka vidare till Dar es Salaam och sedan en sista vecka på Zanzibar. Det riktigt värkte i hjärtat när vi vinkade hejdå till dem och kanske börjar det nu göra sig påminnt hur mycket man saknar alla underbara där hemma! Nu är det i alla fall mindre än 3 veckor kvar tills vi åter är på svensk mark. Detta är vår sista vecka på Nkinga. På måndag, nationaldagen till ära, flyger vi till Dar igen. Vi kommer vara lite på Zanzibar nu det sista. Erica ville så gärna, så vi offrade oss gärna. Haha.

När vi kom tillbaka till Nkinga så gjorde vi det som de enda svenskarna som var kvar på området. Maggan, Anna och Ellen åkte till Dar es Salaam förra tisdagen (samma dag som vi åkte på safari). Lite konstigt känns det trots allt, vi som haft så goda grannar! Men att vara ensamma svenskar på Nkinga blir bara för en kort tid – idag kommer Erica till oss!! Vi har verkligen sett fram emot detta och vi kommer att vara tillsammans nu under resten av vår afrikatid!

Här kommer några få av våra bilder från vårt Safari:

Simon spanar på zebror från safaribilen

Sannas favoriter

Sanna med flodhästar i bakgrunden

Buffel

Pumba!

Ett gäng antiloper utanför hotellet

Här bodde vi, Seroena Wildlife Lodge

Överste Hathi håller ordning  leden

Här har vi kungen i djungeln

Leopard som vilar i trädet

Ett gäng zebror

Här hade gnuerna börjat vandra, notera ledet, man kan tro att de kommer från Sverige?!

Kramar från Simon och Sanna

..i lördags var inte heller en vanlig dag

.. för då var det Sannas födelsedag, 25:e närmare bestämt.

Hon firades med frukostbricka och en liten överaskning, nämligen en safariresa i Serengetti 25:e till 26:e maj! På lördagskvällen blev det ett kalas för Sanna i Nkinga, det sista av grisen vi styckade för några veckor sedan gick åt tillsammans med massa annat smått och gott. Givetsivs blev det en tårta också - chockladbotten med limecurd och passion/mangosylt toppad med egenskummad grädde och mullbär. Möms!

Mycket lägligt till Sannnas 25-års dag kom Margareta och Thomas på besök (Sannas föräldrar). Fantastiskt roligt, som vi har längtat! De har varit fyra dagar i Nkinga och gjort besök på bland annat lördagsmarknaden, Söndagsgudstjänst, gått till Apberget och vi har försökt att visat dem våran vardag. Thomas, som jobbar som svetsare, fick följa med till garaget där de fått en ny svets som drivs med en generator. Han visade hur den fungerade för det hade de själva inte så stor koll på, Svetsen var skänkt från svensla försvaret, ett ESAB aggregat. De var väldigt nöjda i garaget efter Thomas besök.

Igår kom vi till Mwanza där safarin börjar om någon timme, vi åkte hit via Nzega och Tazengwa för att visa dem vart vi bott och vart vi brukar handla mat (sådan lyx som margarin, glass, havregryn, kakao etc ;). Här i Mwanza har vi promenerat till hamnen för att titta lite på Victoriasjön, sedan till hotellet där vi ätit middag. Ser nu fram emot safarin i Serengeti!

Frukost på sängen

Buffén, inte illa för att vara Afrika

Födelsedagsbarnet

Tårtan

Sömmerskan Anna har fått jobba hårt, dessa är alla hennes fina kreationer

Simon, Margareta, Sanna och Thomas

Thomas in Action! De blev väldigt nöjda!

Vila på Apberget

Skåda barnet på ryggen, endast 10 veckor gammal. Så söt och hade faktiskt rödmålade tånaglar

Mwanza, Sanna klipper Margareta på balkongen på hotellrummet. Det är inte alla frisörer som kan erbjuda denna utsikten!

Vad är det för dag idag...?

...är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Simons Födelsedag – Hurra Hurra Hurra!!

Ja, idag fyller Simon 27 år. Det har ryktats om att det är livets bästa åldern, men vi får väl se. Det finns nog delade meningar om det. Hmm... Idag väcktes han i alla fall av sin hulda hustru med pannkakstårta på sängen, frukt och te. Nu på eftermiddagen blev det sedan kalas med de andra svenskarna och efter Simons önskemål blev det marängsviss! Vi har sparat grädde nu länge och lyckades frakta hem ett stort glasspaket från Nzega igår, så marängsviss blev det! Inte illa för att vara Afrika inte.

Vad är annars nytt sedan sist? Sanna är nu även på English Medium School och leker med barnen ett par ggr/veckan. Det är otroligt intensiva timmar, men det är roligt! Har kommit fram till att det är bättre att ha dem i lite ”mindre grupper” på 30-40 st ( ja, allt är ju relativt....:). För en gång var jag där efter lunch och då var det plötsligt över 90 barn som ville vara med och leka. Och nog är det spännande när det kommer en mzungu till skolan – alla vill hålla handen, känna på håret på armarna, klämma lite på armarna, känna på håret och allmänt vara så nära det går. Plötsligt stod jag i en jätteklunga med barn överallt och hade liksom lite svårt att komma någonstans. Från ett fönster hörde jag hur en fröken försökte att förmana ”Don't touch the teachers hair, you are nog allowed to do that!”. Som tur var hade jag Emma med mig den gången och vi lyckades tillslut att försöka leka några lekar. Något som jag kommit på är att de flesta av de lekar vi har i Sverige bygger på att stå i led och att det ska vara någon slags ordning. Men detta är inte ”köernas land”, för varför ska man stå sist när man kan stå först? Så det blir en utmaning att tänka ut lite passande lekar med barnen. De är i alla fall helt ljuvliga, dessa ungar!

Sanna var också i veckan iväg ut med Mobila-teamet ännu en gång. Denna gången fick en stor gårdsplan utgöra platsen. Där fanns ett gigantiskt träd som de hängde upp vågen i och bakluckan på jeepen fick bli vaccionationsstation. Sen hade de fått tillgång till ett litet rum i ett hus som låg i närheten där de gravida kvinnorna kunde undersökas. Hela 260 mammor, barn och gravida var där under vårt besök! Vilket viktigt arbete de utför!

Emma som var inneboende här några dagar har nu flyttat vidare till Tazengwa och ska vara och hjälpa till på barnhemmet där. Men snart kommer det nya gäster hit! Imorgon lyfter Sannas föräldrar från Sverige och kommer till Nkinga på fredag förmiddag. Åh, så vi längtar! För nog saknar vi familj och alla underbara vänner – tro inte annat!!

Frukost på sängen

Nöjd med paket!

Tänk vad glad man kan bli över att få en burk med sill i födelsedagspresent!

Sannas marängsviss!

Maggan samt Anna och Ellen ( de två är läkarstudenter från Linköping som är våra fina grannar)

Utflykt till Ulayadammen

På återseende!
Kramar från mr födelsedagsbarn och Sanna

Bättre sent än aldrig..1(3)

Tiden bara flyger iväg och nu var det ett tag sen vi uppdaterade sist. Det är riktigt märkligt hur fort tiden går, man blir förvånad hur fort veckorna passerar och hur det plötsligt är helg – igen. Om mindre än 2 veckor får vi riktigt fint Sverigebesök vilket vi ser mycket fram emot. Sannas mamma och pappa kommer vara här i en hel vecka!! Lycka!

Annars har vi det bra. Simon har fortsatt fullt upp med att rita byggnadsplaner och försöka att på bästa sätt lösa vattenfrågan. Men arbetet är mycket givande och det spännande eftersom han får mycket gensvar från ledningen här och kommer vara med på bordermeetings och hålla små föreläsningar för att informera m.m. Sanna fortsätter att besöka barnen på barnavdelningen. När Max och Joakim åkte från Nkinga lämnade de efter sig mycket som varit användbart och roligt för barnen att leka med såsom såpbubblor, ballonger, färgpennor, ritböcker m.m. Nu i veckan är det också tänkt att Sanna ska vara en del och leka med barnen på English Middle school (åldrarna 5-10 år). De har haft påskledigt i en månads tid, men har nu åter börjat. Det är 300 elever och mer än hälften bor på internatet.

Annars börjar vi komma in i en slags vardag här på Nkinga, om än det är mycket som skiljer från den vi haft hemma i Sverige.... Vi har ju vår egen husa/köksa som lagar middag och städar och donar. Juliana heter hon och är verkligen helt underbar. Sanna har tänkt att lära sig baka samosas, chapati, pilau, ugali och kanske koka rosella innan vi åker hem igen. Vi har fått en egen mjölkbud som kommer med mjölk varje dag också! Vi får någon liter färsk mjölk varje dag för ca 2 kr (en rolig detalj är att han mäter upp mjölkmängden i en fantaflaska i glas, vi får två mått). Sen måste mjölken silas och sedan kokas för bakteriernas skull (och våran). Sen ska mjölken stå i kyl över natten och sen kan vi skumma av vår egen grädde! Vi är så glada för att fått tag i riktig mjölk efter att hela tiden fått klara oss på pulvermjölk. Vi gör vår egen fil också! Och kokar passionssylt. Mycket får man göra själv här i Afrika, inte lika lätt att gå på Ica och botanisera... Strax efter påsk åkte vi till Simbo, en secondary school där man lär ut jordbruk m.m. Det är fantastiskt fin skola som är nästintill helt självförsörjande. Där köpte vi 60 ägg och så beställde vi en halv gris (vart den andra halvan tog vägen förtäljer inte historien...). Så en nyslaktad gris fick följa med oss hem. Sen var det till att tillbringa resten av kvällen till att stycka och ta tillvara på köttet. 15 kg blev det tillslut som nu ligger prydligt förpackad i vår frys. Simon lyckades få ut fläskfilén och revbenspjäll åt vi till valborg! Det finns något tillfredställande i att få göra så mycket själv. Dessutom är det skönt att veta att det vi äter har levt ett bra liv.

Vi har fått en inneboende också! Ericas (som kommer besöka oss i slutet av maj) kusin Emma Jonsson bor nu hos oss. Hon är född i Tanzania och har bott här i 7 år sammanlagt. Hennes pappa var med och byggde upp Simbo secondary school som vi skrev om tidigare. Ericas och Emmas farfar och farmor var det som byggde upp Nkinga! Emma kommer bo hos oss ca 2 veckor, sen kommer hon vara 2 v på Tazengwa och hjälpa till på barnhemmet där. Nu är hon och besöker Simbo i helgen. Riktigt trevligt att ha lite folk boende hos oss!

Bättre sent än aldrig.. 2(3)

Och ja – bättre sent än aldrig! När vi var i Etiopien så hade vi jättesvårt att besvara kommentarerna då blogspot krånglade jättemycket. Men tänkte vi kunde göra ett försök nu, på några av dem...

"Hej på er! Tack för ännu ett inlägg. Bilderna kan vi titta på men ni ser lite avlånga ut! Fina bilder. Sanna, nu har Du ju sett flera länder i Afrika. Fem länder, stämmer det? Blir kul att få se hur ni bor i Awassa! Kram"

 

Ja, det börjar bli några Afrikaländer nu. Tänk, har nu varit i 7 st Afrikaländer (om man inte räknar med att Erica och jag när vi var i Namibia faktiskt tog kanoten över till Sydafrika och tog några steg..) Afrika ger verkligen mersmak! ”En gång Afrika, alltid Afrika”....

"Oavsett om jag jag vinner eller inte så hoppas jag i alla fall att få bli bjuden på Injera (bara det inte är svamp/skaldjur i dom - blir så tråkigt för mig då haha) när ni kommer hem. Jag äter Verum hälsofil så jag vågar prova (enligt reklamen).Haha...... Btw Simon vilket är det vanligaste träslaget i virket ni använder? motsvarande vårt furu ??? Svar till "Arga snickaren"!!! Ha´de gôtt"

 

Hör och häpna, de använde faktiskt svenskt virke på snickeriet i Awassa då det är så eftertraktat och exklusivt i Etiopien. Annars är det väldigt hårda virkesslag, mycket svårt att arbeta i, endast 10 % av Etiopien är täckt av träd, jämfört med Sverige där motsvarande siffra är 90 %.

"Idag var vi, Maria, Anders, Greta och jag, på Åh stiftsgård på gudstjänst. Det var Ludvigs sista dag på konfirmationslägret för denna gången, det kommer att bli ett påsklovsläger och ett sommarläger också. Det var så härligt att se konfirmationskören, ett 50-tal tonåringar, sjunga med kraft och glädje! Jag håller med om att vi måste få veta vem som vann middagen i Etiopien och om vinsten även gäller i annat land! Får jag fråga en sak, som Sanna brukar säga, tilltalar man Simon för Rra och Sanna för Mma som man gör i Damernas Detektivbyrå? Det hade varit lite rart... Godnattkramar! "

 

Nej, tyvärr blev vi inte tillade som Rra och Mma som i Damernas Dektektivbyrå. Det hade varit lite sött faktiskt. I Etiopien vet vi inte, men i Tanzania så säger man gärna Bwana (herr) och Mama. Någon gång har Sanna fått vara Mama, men känner inte att jag är en sådan..? Annars kan man bli kallad för det mesta. Vi har gjort en lista på saker som folk har hälsat oss med: ”Your Highness”, ”Hello Mr President”, ”Hello Miss Wife”, ”Hello James”, ”Thank You Mr Man”, "Rambo" m.m......

"Jippi! Tänk att Greta och Ami dessutom satt och åt middag ihop igår på Åh! Jaha då var det bara ett problem, när man är sex år gammal får man faktiskt inte flyga själv till Afrika..........:( Men Gretas förslag är att mamma ska låtsas att hon är Sanna och pappa att han är Simon sedan kan vi elda lite så låtsas vi att vi att är i Afrika och äter middag :) Puss från oss"

"Kul att vinna en middag hos er! Kan man få komma då ni kommit hem i stället? Margareta vill inte att jag lämnar arbetsplatsen (nästan sant) Kram och välsignelser! Ami "

 

Ja, Greta och Ami som blev de stora vinnarna i vår tävling – efter viss överläggning så lovar vi att bjuda på middag i Sverige istället för att ni får ta er hit. Men det kommer bli Afrikainspirerat, var så säkra. Ska bara fixa ett eget boende hemma först..

"Vilket äventyr ni är på ! Lite svårt att föreställa sig när man aldrig varit med om något sådant, men det verkar fantastiskt. Roligt oxo att "skypa" med er i lördags, ni verkar ha det bra, trots magsjuka o banantjuvar ;). Liten undran över huset, har man inga toaletter? o har man inte det, vill jag inte veta.....haha /Anders"

Mycket uppmärksamt Anders! Och du behöver inte vara orolig, det är tänkt att det ska komma en byggnad för toaletter i ett senare skede och även en cafédel med kök m.m. Dock blir de tvungna att bygga det i olika omgångar och denna riktningen visade på en första delen. De delar i nuläget toaletter med skolan som ligger på samma område, men man vill i framtiden dela av tomten så att båda byggnaderna får vara för sig. Så ja, de får toaletter också ;)

"Hej på er Det där med Geten vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mej till....hmm. Annanrs är det som vanligt kul att få se bilder från er vardag som är milsvidd ifrån vår här hemma i (fortfarande) kalla norden. Massor med kärlek Ia"

Den där Geten ja. På något sätt faller sig allt så naturligt här nere, jag är ganska känslig av mig annars men tydligen inte i Africa't... Lilla Gloria som är Solomon och Marias dotter berättade med stor inlevelse om geten ”Geten dog och det kom blöd” när vi frågade vem det var som dödade geten sa hon ”Kniven”, såklart... Hon tog mig i handen och visade "resterna" av geten och sa ”Sanna, det är inte farligt”. Tokfin tjej!

 

 

(Bilderna fick ej plats i detta inlägget som de ligger i inlägget nedan)

Bättre sent än aldrig..3(3)

Nu får det bli lite bilder - se och njuuut ;)

Så här ser det ut på varje bakgård, tyger i alla jordens färger

Här torkar man en blomma som heter Rosella, det kokar man bla saft på

Tidsfördriv på gatan

Sanna på mobila-teamet, här vägs en bebis

Vaccinations tajm.. på golvet

Vår sömmerska Anna, hon jobbar hårt!

Barn som hämtar vatten

Hemma hos krukmakerskan "mama Sofia", skön arbetsställning, hur många 60-åringar hemma fixar denna position?

Hon formar krukor för hand med lera som hon själv samlat ihop

På hennes bakgård var det fullt ös med trummor och dans

Paket från Sverige! Sanna lycklig

Väggen med teckningar och bilder från Sverige

Den beryktade Frank Anderson

Och till sist, vår älskade Maggan!

 

Okej, det var allt för oss denna gången. Pussar och Kramar från Oss!