Sanna & Simon in Africa: juni 2011

Ja, idag är det faktiskt 181 dagar vi varit på denna kontinent och om endast 7 dagar är vi på svensk mark igen! Men en dag i taget och just nu tar vi det mest polepole. Efter 5 nätter på stranden med farligt god mat, sol i överflöd, sand under fötterna, saltvatten i håret, lek i vågorna, månsken, promenader utmed den ljuvligt långa stranden har vi fått lite mer färg på nosen, men framförallt haft det helt fantastiska dagar tillsammans! Igår tog vi oss till Stonetown för att få njuta av denna mysiga stad ännu en gång. Det är verkligen något visst med att strosa runt i alla dessa trånga, nötta gränder och komma lite halvt vilse utan att det faktiskt gör så mycket, känna doften av nejlika vart man än är, se på dagens fångst på fiskmarknaden eller sätta sig ner i ett hörn och dricka ingefärste samt äta mandazi och lyssna på de rara farbröderna som hänger där hela dagarna och pratar livets viktigheter. Vi tycker om Stonetown, märks det?? Tyvärr började det inte så bra i Stenstaden denna gång. Simon hade känt sig dålig direkt när han vaknade på morgonen och hade stigande feber under dagen, värk i kroppen, illamående, huvudvärk m.m. Vi tänkte att det nog var malaria han fått, så efter att vi installerat oss på vandrarhemmet så bar det iväg till sjukhuset och gjorde malariatest. Det gick oväntat smidigt och testet visade negativt. Dock efter att ha rådfrågat med Ericas pappa, som är läkare, så fick vi rådet att påbörja en malariakur då malarian inte alltid visas på testet. Och så blev det. Simons feber började tillslut mot kvällen att sjunka, men han var utslagen under nästan hela gårdagen. Idag känner han sig något bättre, men har under natten haft frossa och under dagen haft lite feber till och från. Dock kände han sig hungrig vid lunchtid = ett gott tecken! Vi hoppas att han snart skall få bli frisk igen! Nu hoppas vi att vi får vara friska den sista tiden vi har kvar!

Och ja, Erica är nu med oss här nere i Africa och förgyller vår tid! Vi hade härliga dagar på Nkinga, där Erica faktiskt är född och bott under delar av sin barndom. De sista dagarna på Nkinga gick dock så rasande fort så vi hann inte med en bråkdel av vad vi tänkt. Männen på Garaget ordnade ett hejdåfika för oss med samosas, kaka och läsk. De sa så fina saker om Simon att hans fru blev tårögd.... Sedan bjöd vi våra vänner på svenskt fika bestående av kladdkaka, grädde (egenskummad sådan!), keylime pie (tveksamt om det är så svenskt, men gott och föll sig bra med de förutsättningar man har här...), kanelbullar, fruktsallad samt svenskt godis. Det fanns även svenskt kaffe direktimporterat med Sannas föräldrar, men de få som vågade sig på att testa tyckte det var i beskaste laget.

Resan från Nkinga till Dar es Salaam blev inte som vi tänkt oss. Sent kvällen innan vi skulle flyga från Shinyanga till Dar fick vi ett sms från flygbolaget där de skrev att flyget var inställt. Detta trots att vi dagen innan det hade ringt och bekräftat vår biljett och försäkrat oss om att planet skulle gå som tänkt eftersom vi vet att det kan vara en del strul - både vi och Erica har fått inställda flyg tidigare... Istället för det bokade flyget fick vi åka med flygbolagets minibuss till Mwanza och där vänta fyra timmar innan vi kunde få ta ett flyg till Dar. Nåväl, This is africa and Air-labda-keshow! ( = Air-kanske-imorgon) ;)

Det gör lite ont i hjärtat när man tänker på hur mycket man kommer sakna Nkinga. Vi kom att trivas riktigt bra där och när kom tillbaka efter vårt lilla safari kändes det lite som att komma hem. Tror inte att vi riktigt förstår att vi nu snart ska åka hem hem, vilket vi såklart längtar riktigt mycket efter! Känslorna blandas med tjusning inför hemresan och vemod inför allt man lämnar. Men det är väl precis så det kanske ska vara. Och vem vet, kanske kommer vi tillbaka snart igen...??......

Nu siktar vi in oss på att njuta det mesta vi kan av de sista 7 dagarna på denna kontinent.